Fredagen den 3e januari

Ok... Vi började den 2a januari med att lämna vårt hem på Skallbergsgata 9B i Västerås... Vår trea på 68kvm är nu ett minne blott och tack för den tiden som varit. Kanske inte så exotiskt som man kan tro, men ändå ett trivsamt hem med underbara grannar. Så billös och hemlös i typ 24 timmar... Damn... ibland går det fort.

Natten spenderades i Fagersta med middag hos svärmor och Janis syskon innan avfärd mot Arlada kl 02:00. Vi kanske skulle ha åkt lite tidigare för nog fan blev det stressigt på Arlanda minsann. EN incheckningsdisk öppen när vi anländer kl 05:00 så det var väl bara att ställa sig och köa med en liten orolig Max eftersom det var mycket folk i rörelse och en massa nya konstiga ljud. Han var allt riktigt modig den lilla hunden. Med lite gråt i halsen lämnade vi över honom till Lufthansa för vidare transport till lastutrymmet i planet. Med en extra väska och en hund var vi också tvugna att springa iväg till SAS disken för att betala dessa med och där stod vi och trampade medans tanten slöade på och var tvungen att fråga kollegor och googla *asg*... Så en rök innan bording var ju liksom inte att tänka på. Svenska som vi är sprang vi mot säkerhetskontrollen och trängde oss före medan onda blickar ville döda oss. Väl framme mot uppvisande av bordingkort fick vi trilla in i prioritylane eftersom vi hade 7 min till avgång... *phu*...

Väl framme i Frankfurt fick JAG äntligen suga lite på en cigg, gå på toaletten och se Max bli pålastad på nästa flyg... 2 timmar och 5 minuter senare landar vi på ön.

Kan ni tänka er att det kändes väldigt underligt att flyga förbi både Gozo, Comino och självaste Malta i ett litet kick innan vi svängde tillbaka och landade. Saken är ju den att både Bornholm och Åland är större än vad Malta är *asg*. Väl på backen slog 19 plusgrader emot oss när vi stoppade ut näsan ur planet och det kändes som en skön svensk sommardag. Som ni kan skymta på bilden så var det inte mycket till moln som täckte den blå himlen.

Väl inne i den minimala terminalen handlade jag en limpa cigg och en lite whiskeyflarra för totalt 460kr... inte illa inte . . . och trots att jag hade avbokat vår förbeställda taxi pga att vi inte visste hur lång tid det skulle ta med Max, så fick jag ett sms som sa att han var på väg fram.

Den absolut gulligaste synen var att se Max åka runt på bagagebandet medans våra medresenärer stod med tindrande ögon och gullade med honom. Gudars så glad han blev när han äntligen fick träffa papputtarna efter 6 timmars resande. Veterinären var direkt på plats och tittade igenom hans pass för att se om allt stämde och sen var vi off!. . .

Bicciera nr 39 släpptes vi av vid och ja... Vad kan man säga. I FUCKING LOVE MY STREET!